GLASSKÖPET

Fredagkväll. Faffa å Vajmo pakkade Ranskalajnen för hemfärd från Vexäl. Studerade granhäcken på Kangbackan genom vindrutan på hemvägen.

- Hyvältä näyttää, tyckt Faffa.

- Nåjaa, tyckt Vajmo.

Hemma. Kvällskaffi. Gröna kulor. Å så slejvade Faffa i sej sista betan ååv sextiejttårskako.

- Tär sku he ha viri tå, sucka Faffa å vände sej mot Vajmo. Nu ere snart tiin tuuro ti fyll!

Kontaktade åxå Triian. För att höra hur kåmm-bakken i division-fyra-målet gått?

- Vojtto tuli, Strömsö/ABC vann 4-1. 

Faffa jublade. Jess! Skippade frågan om varför bröstarvingen hade släfft in ejn baljo.

Lördag. 

Faffa sovd läng. Klejv ur nattpajto föst halv åtta. 

- Mittidaan, som Henry M sko ha sagt.

Käkade. Fyllde på dosetten me pillre siin.

- Ejtt fö knäädre. Ejtt fö p-tatan. Ejtt fö knäädre. 

Ropa på Vajmo.

- Ska vi faa tibaks ti villo idaa? Vädri e ju kanon i daa å.

Vajmo va genast mee på noterna.

- Men ja måst å handel åt mammåpappmiin föst. 

- Okejtå, men tå far ja å spring såläng, kontrade Faffa.

Ut på banan typ yhdeltä. Tå he va som hejtast. Langattomat på örona. Bränd som elde. Faffa sprang ejn vakio kymppi. I femminuterfart. Avslutade med ejtt varv genom stan. Sen via Rådmansgärdet där en juniorfotbollsturnering pågick. Faffa stannade å pratade lite med arrangörerna, Åsa och Lasse K. Som junioransvarig skötte Faffa i många år om turneringen. 

- Fint att traditionen fortsätter! tänkte Faffa. Och fortsatte löpturen. Glad i hågen.

Efter löprundan loggade Faffa dagens saldo. Hiitills i år 2094. Ger 9,5 km om dagen. 

- Inte illa, skrockade Faffa.

Då han va på sitt fööraste 2013 å 2014 så snittade han 10 respektive 11 kilometer om dagen. Kanske du har läst om de galna åren i bloggarna "En mil om dagen" å "En dryg mil om dagen"?

- Nu är jag nästan lika pöllo, smålog sextiejttåringen.

Off mot Paradiset strax efter tre. Stannade i Nykaabi. Köpte två grisar. Å ejn keltajnen Jaffa. Varmt! 

Vid torget ville Vajmo ha glass.

- Okejtå, bara du bjuuder.

Det lovade den hulda. 

Faffa tog sikte på bruden i glassluckan. Kopplade på pokerfejset. Och frågade försynt:

- Har ni na glass jär?

Glassbruden suckade bara. Å pekade på två sorters strutar. Faffa valde den modernare. Å studerade sen nogsamt glassutbudet.

- Ejn appelsinchoklad å ejn hasselnöt. Ejn bålld påvaar.

Sen tittade han på prislistan, tri-å-åtti fö ejn bålld. 

- Nåjaa, Vajmo betalar ju. 

Överräckte sen tian han fått. Å hann tänka att Vajmo kanske glömmer fråga efter växeln!

Glassbruden vägrade ta emot Faffas skrynkliga tia. 

- Vi tar bara kort här, ursäktade hon sej.

Varpå en snopen Faffa fick hämta sitt Nordeakort från Ranskalajnen. Betalade snällt. Fick sina två glassar. Å lomade tillbaks ti Ranskalajnen.

Väl bakom ratten varvade Faffa upp. Rejält. 

- Tri-å-åtti för två ministrutar! Ejn tuggo på var! Eldär ejn tee-sjejd!

Sen mindes han barndomens glassar. Från Sveas tjossken på Kangbackan. Mittemot granhäcken. Den som Faffa klev på igår.

- Ejn glasspinn fö 30 penni, ejn klubbo fö fyrti å ejn mansikkatuutti me två eldär trii bålldar kosta femtti penni! Va e he idaa? Knafft 10 cent. 

Sen försökte Faffa räkna ut hur många glassar han egentligen borde ha fått. Men tär tog gååvona slut!

Faffa å Vajmo fortsatte färden till Paradiset. Faffa bjöd på hamburgare.

- Vejt du va di kosta? Åtti cent svarade en stolt Faffa själv utan att invänta Vajmos omdöme å gissning.

Efter bastu å flera dopp i Kvarken hade Faffa förträngt glasskioskernas, enligt honom hutlösa, prissättning. 

Men att he va betär förr. He e Faffa helt på det klara med. Såheså.

Kanon:

HK:s hampurilajnen.

Kalkon:

Egentligen sku Faffa nog kuna betal fö se. Men tå ska he vara stor struuta. 

PS

Vajmo har ännu inte frågat efter sin tia!